MVG

I dag var jag på efterkontroll på MVC och fick lugnande besked att allt såg bra ut. Inte för att jag var orolig men alltid skönt att få det bekräftat. Känns lite trist att man inte ska träffa sin barnmorska längre, eller i alla fall på ett bra tag eller regelbundet. Man har liksom sett fram emot besöken, kollat att Parveln haft det bra och hon har varit ett bra stöd. Har ju en ny barnsjuksköterska våningen ner men vi har inte riktigt klickat än. Hoppas det känns bättre ju äldre Adrian blir.
Jag passade på att väga Adrian och nu har han passerat 5 kilo och det märks i kläderna. 5345 gram och det är dags att byta storlek på kläderna. Under helgen har jag rensat hans garderob (för den är ju så stor haha) och tagit bort 56 och tagit fram 62. Det ska bli kul att börja använda dem kläderna eftersom vi fått massor av fina kläder i den storleken.

Annonser

Väntan nr 2…

I dag går jag in i sista veckan av graviditeten. Parveln buffar för fullt till och från och är väl ungefär 50 cm och väger allt mellan 2,5-4 kilo. Nu hoppas jag inte att den går mot 4 utan mer runt 3-3,5 kilo. Jag vill att han ska komma ut nu. Jag vill gosa.

Bild från se.babycenter.com 

Ryggläge

Det blev lite bättre under eftermiddagen i går men under kvällen blev jag övertrött istället och hormonerna levde sitt eget liv. Det är lite jobbigt och pinsamt när man efteråt inte kan förklara varför man reagerar som man gör på egentligen struntsaker.

Hur som helst, det har varit utmärkt att vara ledig så här under skid-VM och skidskytte-VM. Har suttit parkerad i soffan och sängen både i går och i dag. Är imponerad av vilka idrottsutövare det är och ska få allt att stämma. Blev riktigt rörd i dag av Therese Johaugs målgång. Nämnde jag hormoner!?
Men det blev en liten promenad i dag i solskenet innan svärmor kom hit på kaffe. Hann precis hem innan ovädret kom. Det lilla som varade 10 minuter för att sedan bli strålande sol igen.

Just nu lockar inget på tv så jag tror det blir läggdags ganska snart. Jag är trött av att inte göra någonting känns det som. Innan jag somnar ska jag fortsätta läsa om 100-åringen av Jonas Jonasson.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Kinkig

Denna vecka har jag märkt att jag sover bättre på natten om jag inte somnar på eftermiddagen, även om jag tycks behöva vilostunden. Så i går höll jag mig vaken under eftermiddagen och somnade ganska fort på kvällen men fy vilken natt! Jag har vaknat till och från hela tiden. Förutom att tömma blåsan som nattlig rutin vaknade jag av att benet/höften var bortdomnad och värkte två gånger, vaknade av hunger, vaknade av att Fredrik låg och snarkade. Det hjälpte inte att han lade sig på sidan utan han snarkade lika mycket för det. Vaknade till och med att Parveln låg och hickade. Mysigt på dagen men inte på natten. Det sista innan Fredriks klocka ringde var att jag vaknade med magknip. Det var inte sammandragningar utan vanligt magknip eller ännu värre influensa, eller?! Nu var det lite magknip men trött och ledsen började ju tankarna rusa iväg så klart när man sitter på toan höggravid. Vill inte bli sjuk nu! Får inte bli sjuk nu!
Slut på klagomål från en trött tjej.

Det sjunker…

Magen blir tyngre och tyngre och den sjunker. Parveln letar sig ner i bäckenet och det kittlar när han rör på huvudet eller om det är händerna. Det börjar även trycka på nerver eller något för jag får inte riktigt med mig ena benet när jag går. Det hugger till eller så får jag en molande värk i ryggslutet.

Hängbukssvin? 

 

Gravid vecka 38?

Babyskydd

I dag på förmiddagen var vi och hämtade babyskyddet till Parveln på sjukhuset. Himla smidigt att kunna hyra 9 månader för 400 kr.

Det blev en Brio.
Sen innan lunch var vi hos barnmorskan. I dag gick vi igenom graviditeten och tankar inför förlossningen. Det kändes bra. Parveln har inte fixerat sig än men ligger fortfarande med huvudet neråt. Däremot var han lite blyg i dag när vi skulle lyssna efter hjärtljuden. Jag låg på rygg först, sen på sidan och sen till slut fick jag sitta upp men det var fortfarande svårt att höra. En riktigt ninja som gömmer sig i magen, hur det nu är möjligt när Parveln är så pass stor som han är. Han fyller ju hela magen!
Däremot får jag vara lite försiktig med socker framöver då provsvaren visade precis på gränsen till vad som inte var ok. Men eftersom jag är fullgången kommer det inte bli någon åtgärd men det kanske har blivit lite för mycket brownies och vaniljbullar den senaste tiden. Hmmpf…
Nu ska jag ta och läsa och massera magen. Jag slog i magen förut när jag skulle sätta mig vid bordet och det är fortfarande väldigt ömt. Man tror man håller in magen men inget händer. Förstår inte varför?!

Tre veckor

I kväll blev det kvällsfika hos ett par vänner som fick en son för tre veckor sedan. Det blev ett par stickade strumpor till lille M. Det var gosigt att ha honom på bröstet. Just nu fick han nog väldigt bra stöd från min mage också och låg som en liten groda och sov.
Det är också tre veckor kvar till beräknad födsel samt att det är sista arbetsveckan. Jag räknar ner.

Helgen

I fredags orkade vi inte laga middag utan hämtade pizza från Napoli. För min del orkade jag inte så mycket mer efter det utan gick och lade mig tidigt. Så osocial men så skönt.

I går blev det en kort promenad i det fina vintervädret innan vi mötte upp vänner för en fika på stan. Tyvärr kan jag inte gå så fort nu och jag fick väldigt ont i ryggslutet. Jag ångrade att jag inte tog med mig tensapparaten. Den är ju väldigt liten och smidig och jag är mer och mer imponerad av den. Efter fikan på stan behövde jag vila ryggen men var tydligen väldigt trött (och Fredrik också tydligen) och somnade gott i sängen. När vi vaknade packade vi BB-väskan och det känns bra att den är förberedd så gott som det går inför dagen D. På kvällen gjorde vi god middag och såg tv-serier.

I dag har Fredrik röjt i källaren och jag har haft det skönt i soffan. Kollat tv och stickat. Parveln har börjat röra på sig så det verkligen trycker neråt men även syns utåt. Inga direkta sparkar utan stora rörelser. Det börjar väl bli trångt. I går fick vi se ett riktigt magspel. Tur att man vet att det är en bebis imagen och ingen alien.

1 månad kvar

I dag är det en månad kvar tills Parveln beräknas ploppa ut. Känns lite konstigt men ändå skönt att det närmar sig. Jag går in i vecka 37 nu och magen känns mest i vägen och det börjar ju som sagt trycka på lite. Det ska bli skönt att gå hem till veckan.
Jag har haft en heldag på jobbet och sorterat och slängt och packat mina grejer. Resten av kollegorna är uppe i Hovfjället och åker skidor. Jag hade gärna åkt med om jag inte var höggravid. Förra gången kunde jag inte åka med då heller eftersom jag blev sjuk. Antagligen är det inte meningen att jag ska dit.