Otröstlig

I går kväll fick vi känna på en ytterligare utmaning. Parveln ville inte komma till ro och skrek konstant i över två timmar. Stackarn! Svårt för Adrian att inte kunna förmedla vad som var fel. Jag försökte amma, vi klappade rumpan och ryggen som galningar, masserade magen och gick och bar på honom men han lugnade inte ner sig. Till slut kom han till ro och troligtvis hade Adrian magknip. Så när Adrian slutade skrika och somnade, stupade vi i säng vi med. High five för småbarnsliv!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s